Frågor & svar

Här tänkte jag försöka svara på de frågor jag oftast får av läsarna. Om du inte hittar det du söker, kontakta mig på sociala media så ska jag svara så gott jag kan.

Om du har frågor om Engelsfors, kolla här!
http://www.worldofengelsfors.com/frequently-asked-questions/?lang=sve

Varför blev du författare?
Jag älskade böcker redan som liten. Lyckligtvis lät mina föräldrar mig läsa så mycket jag ville. Att skriva har varit minst lika viktigt genom åren. Jag har alltid haft lättare att uttrycka mig i skrift än i tal. Jag är till exempel inte typen som kan dra långa, detaljerade historier vid ett middagsbord. Det är i skrivandet som jag kan utforska känslor och tankar, vrida och vända på världen. Det är där jag kan göra mig förstådd.

När skrev du din första bok?
Jag skrev min självbiografi när jag var fem, haha! Den hette MATS, kort och gott. När jag var sexton-sjutton år skrev jag min första roman, och den höll faktiskt på att bli utgiven. Lyckligtvis blev jag refuserad i sista utgallringen. Boken var en skamlös kopia på allt jag gillade på den tiden; Stephen King, Virginia Andrews, Bret Easton Ellis och Laura Palmers hemliga dagbok. Mycket sex, droger och balett, med andra ord. Den var hemsk, och jag hade blivit olidlig om jag blivit publicerad som tonåring… Jag har gjort fler försök genom åren, men det var när jag började frilansa som journalist och krönikör 2004 som jag till slut fick tid och möjlighet att jobba med det som faktiskt blev min debut; romanen Jaktsäsong.

Kan du leva på ditt skrivande?
Ja! Åtminstone just nu, och det är otroligt lyxigt. Det är få utgivna författare som kan försörja sig enbart på sina böcker. Jag har haft tur. Det var annorlunda med mina tre första böcker, som var rena förlustaffärer med tanke på all tid jag la ner på något som gav nästan ingenting. Det var en riktigt dyr hobby, kan man säga. Men då brydde jag mig inte. Jag var bara så glad att vara utgiven.

Hur kommer du på dina idéer?
Det börjar ofta med en förlösande ingrediens. Färjan föddes när jag själv åkte en kryssning, och de långa korridorerna med heltäckningsmatta fick mig att tänka på The Shining. Och att vara fast på en farkost, mitt i ett till synes evigt mörker, påminde om Alien-filmerna. Sådär funkar min skräckhjärna. Fröet var sått och fick fäste. Jag insåg att en färja var ett perfekt mikrokosmos som jag kunde befolka med massa olika sorters karaktärer, och att jag ville försöka skriva en hel bok som utspelade sig under tolv timmar.

Hemmet kom sig av att flera av mina vänner har föräldrar som drabbats av demens eller alzheimers. Min mamma var svårt fysiskt sjuk hela min uppväxt, men lyckligvis var hon helt klar i skallen. Det som hela tiden återkom i mina vänners berättelser var att de tvingades bli föräldrar till sin förälder. En förälder de dessutom knappt kände igen längre. Jag ville utforska det här genom en skräckberättelse.

Barnböckerna om Monstret Frank hade sitt startskott i en väldigt fluffig liten hund som mina vänner skaffade. Den kastar sig framför fötterna på alla som kommer hem till dem. Tigger ständigt om att bli klappad och kliad på magen. Vi skojade om hur svårt det var att föreställa sig att alla hundar härstammar från vargen när man såg henne. Det fick mig att tänka på varulvsmyten, och vad för sorts varulv du skulle kunna bli om du blev biten av en fluffig, ganska fånig liten byracka i stället för en varg. Sedan insåg jag att den här berättelsen skulle kunna ge mig utrymme att skriva om människors rädsla för det okända och hur snabbt sådan rädsla kan sprida sig.

Hur kommer du på dina karaktärer?
Svårt att säga. De föder så att säga varandra. Jag vill ha karaktärer som har många olikheter, så att de kan ”skava” mot varandra i olika situationer och uppleva dem på olika sätt. Jag vill också ha karaktärer med både bra och dåliga egenskaper. De ska också ha någon form av drivkraft eller mål i historien. Jag brukar försöka ta reda på så mycket som möjligt om dem innan jag börjar skriva; jag gör till exempel låtlistor på Spotify med musik som jag tror de gillar, och jag bestämmer mig för vad deras bakgrund är; hur var deras föräldrar, vilken klass tillhör de, hur var de i skolan, var står de politiskt, och sådär. Ju mer jag vet om dem, desto mer vet jag om hur de kommer att reagera i olika situationer. Jag försöker liksom ”umgås” med dem tills jag lärt känna dem. Sen brukar de i och för sig överraska mig rejält när skrivandet är igång, och det är halva nöjet.

Vad är dina bästa skrivtips?
Jag tror inte på några universella tips och råd, men här är saker som funkar för mig:

* Jobba med karaktärerna. De är viktigast. Om du inte tror på dem går det inte att tro på något som händer i boken. Läsaren – och du – måste vilja umgås med dem. Det betyder inte att de måste sympatiska. Men intressanta.

* Ibland säger folk ”skriv det du känner till”. Trams. Skriv om det du är intresserad av. Skriv den bok du själv skulle vilja läsa. Men gör din research.

* Minst halva jobbet med en bok är att redigera. När du skrivit färdigt måste du stryka, lägga till, utveckla, omforma. I flera omgångar, med finare och finare sandpapper. En författarkollega jämförde processen med att ”tvingas gräva upp en gammal pojkvän från graven och hångla med honom igen”. Jag delade den här åsikten i början, men jag hade så fel. Se redigeringen som din vän, för det är den. Det är under redigeringen som du vaskar fram boken ur textmassorna. Lär dig älska det. Det här gör också att du kan släppa lite av pressen på dig själv när du skriver den första versionen. Vissa partier blir pinsamt dåliga – men det gör inget! Fortsätt skriva, du kan fixa det sen!

Vet du alltid hur boken ska sluta när du börjar skriva?
Både ja och nej. Jag brukar veta ungefär var jag vill ”landa”, men vägen dit kan vara väldigt otydlig. Det är okej.

Vad tycker du är roligast; att skriva för barn, ungdomar eller vuxna?
Jag tycker det är lika roligt och lika utmanande. Men det är kanske lite extra speciellt att skriva för barn och unga, eftersom böcker du läser och älskar då stannar kvar med dig i resten av livet.

Föredrar du att skriva ensam eller tillsammans med andra?
Både och! Efter Engelsfors, då jag och Sara (Bergmark Elfgren) suttit sammansvetsade i fem år, var det väldigt kul att få bestämma själv igen. Men jag hade grav separationsångest också, och vi kommer definitivt att jobba tillsammans igen. Idéer blir dubbelt så bra dubbelt så snabbt med två hjärnor som funkar bra ihop. Vi har haft så roligt när vi skrivit filmmanuset till Färjan tillsammans! Jag och Sofia Falkenhem, som illustrerar barnböckerna, har också ett fantastiskt samarbete, där hennes bilder inspirerar texten och vice versa. Jag har fler samarbeten på gång, som jag verkligen ser fram emot.

Vad inspirerar dig?
Massor av saker. När jag har lediga perioder är behovet av att tanka med nya intryck – böcker, filmer, konst, teveserier, resor, samtal med vänner – nästan fysiskt. När det gäller mina dialoger kommer nog den mesta inspirationen från teveserier och filmer. Ibland kan en dålig film eller bok inspirera minst lika mycket som en bra – det får mig alltid att börja tänka på hur jag skulle ha gjort i stället. En annan sak som inspirerar mig väldigt mycket är mina två bokklubbar. Det är fantastiskt att diskutera böcker i grupp, och som författare är det väldigt nyttigt att se hur olika en text kan tolkas, hur olika saker som slår an hos olika människor. Det finns inga rätt och fel.

Du som skriver skräck, vad skrämmer dig?
Verkligheten.

Varför skriver du skräck, finns det inte nog med hemskheter här i världen?
Jo. Det är just därför jag älskar fiktiv skräck. För mig är det ett sätt att bearbeta ångest och oro.

Var bor du, och är du gift?
Jag bor i Stockholm men kommer från en liten stad i Bergslagen som heter Fagersta. Jag är gift.

Vad gör du på fritiden?
Se inspirations-frågan. Sen försöker jag träna lite också. Men helst av allt sover jag. Det är min favorithobby. Jag är grym på tupplurar.