Jag har alltid älskat skräck. Som barn föredrog jag Grimms sagor framför Disney-versionerna, och när jag var tio år gammal upptäckte jag Stephen King. Jag slukade tegelstenarna med stor aptit (trots att de gav mig stresseksem).
Kärleken till skräcken har följt mig genom livet. Det har också kärleken till böcker. Jag skriver för barn, tonåringar och vuxna. För mig är det inte särskilt stor skillnad. Det handlar alltid om karaktärer i första hand, och vad som händer när helt vanliga människor hamnar i mycket ovanliga situationer.